0
Language
Konto
Knivkastaren som träffar sin assistent och akrobaten som faller. Med sitt nya verk The Dropouts bjuder den norske världskoreografen Jo Strømgren in skolbarn till en nervkittlande och mänsklig cirkus.
Jo Strømgren har världen som arbetsfält men också två fasta kontor. Det ena är på Nationalbaletten i Oslo där han är huskoreograf, det andra är i hemmet och det är där han befinner sig när Skånes Dansteater når honom. Runt honom ligger rekvisita från en avslutad föreställning, en kartong med polska guldmedaljer och en gitarr han aldrig riktigt lärt sig spela på.
– Det är stökigt, mer på uteliggarnivå än bohemiskt kaos, konstaterar Jo när han ser sig omkring. Men jag har i alla fall satt på mig en vit skjorta!
Må vara att han inte är någon gitarr-virtuos, men inom andra konstnärliga områden har den 52-årige norrmannen varit närmast skrämmande produktiv.
– Som många andra fick jag under pandemin tid att rannsaka mitt liv och insåg då att jag har gjort 200 produktioner, varav de flesta är helaftonsverk. Vad i helvete har jag hållit på med? Femtio borde vara nog, efter det kan man egentligen dö.
Att Jo ändå fortsätter kan förklaras med att han har så livlig fantasi och så stor arbetskapacitet. Men också, och framför allt, den kraft som mötet med nya människor ger honom.
– Jag kan tröttna på mig själv, men aldrig på att möta människor på ett konstnärligt plan i ett tillåtande sammanhang. Det är ett privilegium.
För Skånes Dansteater har han gjort en handfull föreställningar, exempelvis Den hypnotiska tapeten – en konspirationspjäs med utgångspunkt i 70-talstapeter – och A dance tribute to the art of football. Den sistnämnda är ett pionjärverk i genren dans-om-fotboll och har sedan tillkomsten 1996 spelats över tusen gånger i fyrtio länder. Jo suckar lite när den kommer på tal.
– Jag gillar den inte så mycket, det var mest ett roligt experiment. Men den är väl min Diggilo diggiley (låten bröderna Herrey vann Eurovision Song Contest med 1984, reds. anm.) Och nu är den så gammal att jag ser den som ett historiskt dokument.
Vi övergår till nuet. Och till cirkusvärlden där The Dropouts utspelar sig. Jo påpekar att han aldrig hade kunnat göra den i Norge där cirkustraditionen är svag, till skillnad från Sverige där nycirkusen gjutit liv i genren.
– Jag var på äkta gammeldags cirkus med djur för några år sedan. Det var hemskt, med djuren, vidriga kostymer och en överförfriskad konferencier, jag klarade inte av att se klart den.
Färgskalan i scenografin och kostymen i The Dropouts väcker trots det drömmar om den traditionella cirkusen, och är lite som att kliva in ett gammalt sepiafärgat foto. Men shownumren som våra artister ger sig på går inte alls som planerat, snarare tvärtom.
– Det finns en hel genre med the show ”that goes wrong”. Och den generation som vi vänder oss till här är väldigt vana vid att se ”bloopers” och ”fails” på TikTok och YouTube. På sätt och vis kan man se scenen som en skärm också, säger Jo.
Själv minns han när den stilbildande MTV-serien Jackass kom, och njutningen i att plötslig få se hur ont det faktiskt gör när svåra stunt misslyckas. Perfektion är överlag inget som Jo är intresserad av, varken i cirkusmanegen eller på dansscenen.
Samtidigt jobbar du med några av världens bästa danskompanier. Hur gör du för att jobba mot perfektion då?
– Det funderar jag jättemycket över. För när man ser en klassisk dansare göra tio perfekta piruetter på rad är känslan ”wow, vad skickligt” – men 99,9 procent av befolkningen kan inte relatera till det. Klarar en skådis med skägg 1,5 varv innan han ramlar känner vi däremot med honom. Och först då kommunicerar verket med publiken.
Det finns dessutom en slags inneboende komik i tricks som går fel. Och just humor och värme är ord som återkommer när Jo Strømgrens verk beskrivs.
Du har sagt att det som förenar dina verk är en ambition att belysa människans ytterst sorgliga beteende. Hur hänger det ihop med humorn?
– Väldigt mycket konst handlar om att upphöja människan. Men ju mer jag ser på samtiden, den moderna människa och mig själv, desto mer pessimistisk blir jag. Vi förstör världen. Vi klarar ingenting och bör inte låtsas att vi gör det. Vi är inte mäktiga, vi är små och det finns något poetiskt och fint i att vara liten och inte förstå någonting.
– Och för mig som norrman är det naturligt att den livsinställningen kopplas samman med komik, det är den svarta humorn, ”underdogens” humor. Men jag tror inte att den är lika tydlig i Sverige, förklarar Jo som ofta skrattar och roas av att observera humorn i de länder han besöker.
Han framhåller också att det egentligen inte är de absurda shownumren som är kärnan i The Dropouts, utan mötet med artisterna. De är människor som inte platsar i en vanlig cirkus utan hittat varandra och gått samman för att skapa en egen – och egenartad – fristad. Deras livsberättelser gestaltas genom ett av Jos favoritgrepp, voice-over, det vill säga en förinspelad berättarröst. Inspirationen till det kommer från en svensk nationalikon.
– Som många svenskar har jag vuxit upp med Astrid Lindgrens röst, till exempel i tv-serien Emil i Lönneberga. Astrid Lindgren var en radikal och progressiv feminist och en fantastisk berättare. Och voice-over är en otroligt effektiv kommunikationsform som också gör det lätt för artisterna att dansa samtidigt.
Slutligen, ett av dina tidigare verk heter Ministeriet för olösta känslor. Vilka olösta känslor har du själv för tillfället?
– Shit vilken svår fråga! Men en sak har jag gått och funderat på… Förr hade jag så mycket aggressioner mot folk och mot världen. Nu är jag inte arg längre. Varför inte? Är det för att jag blivit äldre? Jag lurar på om det är bra eller inte.
Text: Lisa Boda. Foto: Jacob Stage, Jakub Sobotka.
4 mars och 11 mars på Skånes Dansteater, Malmö.
15 april på Falkhallen, Falkenberg.
29 april på Ystads Teater, Ystad.
Nypremiär 30 september på Skånes Dansteater.
Se alla föreställningsdatum här
Koreografi: Jo Strømgren i samarbete med dansarna.
Dansare: Kit Brown, Tomáš Červinka, Dario Minoia, Madeleine Månsson, Kat Nakui, Iris Telting.
Understudy: Ine Garré.
Scenografi, text: Jo Strømgren
Kostymdesign: Bregje van Balen.
Ljusdesign: Ludvig Uppman.
The Dropouts görs i samarbete med Jo Strømgren Kompani.